Jag var en bit över 20 år och det jag minns av stämningarna månaderna före är just hoppet om en rimligare jord, optimismen, ljuset. Jag gick nyligen igenom mina dagboksanteckningar från då och slogs av hur uppslukad jag var av just samtiden. ANNONSInte för att jag känner mig alldeles förfrämligad inför den jag var då. Jag minns själv att jag, kanske inte tystnade, men att allt liksom dämpades, som efter ett snöfall. Att de gjort mig till en skeptiker inför det jag då trodde på och var.

Source: Göteborgs-Posten April 12, 2026 04:23 UTC